Försvarsmaktens beredskap för sjöräddning

Civila sjöräddningsorganisationer har inte monopol på att rädda människor längs kusterna, utan även försvarsmakten har kapacitet att assistera vid större katastrofer. Ett mardrömsscenario är när en större passagerarfärja förliser ute på Östersjön. Situationen blev verklighet 1994 när Estonia sjönk år 1994. Tid kan vara en extremt kritisk faktor och Försvarsmakten har en del flyg- och fartygsresurser med möjlighet att bidra med ovärderlig hjälp. Ändå har frågan länge varit politiskt känslig i Sverige. Vissa politiska partier och politiker har arbetat hårt för att nedmontera Försvarsmakten och faktum är att de idag inte har samma kapacitet som de hade till exempel år 1994.

Sjöfartsverket har instruktioner att hjälpa Försvarsmakten i både krig och fred. Till exempel har man ansvar för att rädda piloter. Därför kan det tyckas konstigt att man inte arbetar mer med samverkan. I Svenska Dagbladet argumenterar man för att den civila sjöräddningen borde välkomna Försvarsmakten. Trots allt finns det mycket att vinna på att utnyttja militära flygplatser för att placera räddningshelikoptrar och liknande åtgärder. Sannolikt kan det rädda människoliv. I händelse av en större katastrof är det också viktigt att det finns stark samverkan mellan civila sjöräddningsorganisationer och Försvarsmakten.